Det här med lycka...
Nu är helgen återigen slut och man sitter och undrar om man fick nåt bra utav helgen.
Det här med lycka och tur är ett intressant fenomen. Alla vill ha det, men ingen vill att nån annan har det. Är vi så fisiga mot varandra att vi hellre vill att människor runt omkring oss är olyckliga och ledsna? Blir vi lyckligare av det? Jobbigt att förlita oss på andra hela tiden. Jag har verkligen märkt det här med att vissa förändras beroende på om jag mår bra eller inte.. Det är så jag har märkt vilka som är mina vänner och inte.
Jag har nämligen varit riktigt olycklig, jag har varit på sedan botten bara jag kan nå ner, tyckte ingenting va roligt och det gick bara bra för andra hela tiden. Men det gäller ju att jobba själv, sätta sig ner och ta reda på varför man inte är lycklig med sig själv, det är ju oftast bara vi själva som kan göra en förändring hos oss själva.
jag tycker inte att man kan sitta och förlita sig på att nåt ska hända eller att lyckan ska knacka dörren, för då kommer vi få vänta i all evighet..
Vissa tycker bara att det låter som en klyscha, men det är ju så det ligger till. Om man jobbar hårt med sig själv så kommer man att komma någon vart i livet, man kommer märka att man mår så himla mycket bättre. Om det finns dom som blir lyckliga av andras olycka så kommer dom att märka att dom slipper förlita sig på att sin lycka ska bestämmas av andra. Det är lättare att kunna bestämma det själv.
varför blir vissa människor så anti kärlek och lycka? Att dom bara måste fälla en eller två onödiga kommentarer.
Att inte kunna glädjas med andra är någon man måste jobba med.
Jag kan också tänka att att vissa har saker jag också vill ha, men det är fortfarande bara jag själv som kan göra någonting åt det.
Så.. Är du olycklig? Det finns så många av oss som är det, eller som kanske bara har nåt som dom saknar i sitt liv? Det är oftast något vi själva kan göra något åt Och förändra våra liv.
Jaha nu är söndagen här och jag ska passa mina grannars underbara dotter Novalie tills på onsdag. Så idag blir det att åka till Isabelle för att pyssla och mysa i massor :) grabbarna får vara hemma och göra sånt som dom inte får göra.
Kärlek och kramr till er alla!!
Att hämta sig från mobbning
Jag kommer aldrig sitta och va ledsen och tycka synd om mig själv för att jag växte upp med mobbning. För det har verkligen format mig till den person jag är idag. Och dag så älskar jag mitt liv.
Jag kan titta på två av mina brorsbarn som är 14 och 16 år och vet bara vilket tonårsliv dom har framför sig, jag skulle själv aldrig vilja gå igenom det igen. Det va en helvetes period för mig. Jag tror att dom som har blivit mobbade, oavsett för vad, att man är större, mindre, svart, vit, gul, brun, fattig eller rik så känner man sig bara mindre och mindre värd som människa. Men jag tycker det är tvärtom!
Jag hade en så kallad vän (ingen nämnd) som sa en kommentar som sårade mig oerhört. Vi skulle iväg och jag hade fått nya kläder & kände mig såå himla fin. Då sa hon och hennes nya vänner att jag såg ganska rund ut och sen klämmer hon ur sig att hon skäms över mig. Det va som va att få en spark i magen. Jag va ju så ledsen redan och gjorde allt för att passa in. Idag så pratar vi med varandra och jag tror inte ens hon kommer ihåg att hon har sagt det. Min uppväxt va ganska tuff. Jag va med om något väldigt jobbigt och stort som kom att påverka mig för hela mitt liv. Det jag vill säga idag till dom som är mobbade är att lita på sin egen magkänsla, kämpa inte för att passa in. Älskar du att träna hundar - gör det då. Är du kille och vill sminka dig - vad väntar du på? För INGEN kommer att stå och tacka dig om 10-20 år för att du struntade i att gå din egen väg och dina mål för att det skulle passa andra.
Jag har fått så mycket positiv feedback av underbara människor som läser min blogg och många tror inte att jag har varit så mobbad jag faktiskt va. Men idag kan jag hjälpa att finnas till för andra. För jag som många andra kämpade ganska hårt i motströms under uppväxten. Ibland tappade man orken vilket fick sina konsekvenser som jag kommer att ta upp senare i bloggen. Hade jag haft en bråkdel av mitt självförtroende jag har idag när jag va utfryst och mobbad så hade jag lämnat dom sk vännerna och hellre varit ensam än att få höra sånt som jag aldrig glömmer. Men som sagt, det har ju format mig till den jag är idag. Jag har världens bästa sambo som jag kan prata med allt om.. Allt från mensvärk, skvaller till viktiga saker. Jag har min underbara gamla hund, riktiga vänner och mina underbara föräldrar och jag har många intressen. Om man har ett intresse man brinner för så tycker jag att man ska fortsätta med det.Oavsett vad andra tycker. Idag så älskar jag att pyssla, träna hundar, mode & inredning som jag med glädje kommer dela med mig av för att inspirera andra till att göra det dom har intresse för. Och glöm aldrig att det finns alltid någon som älskar dig för den DU är.
Jag fick två bilder mailade till mig från min mor &svägerskan som jag tänkte dela med mig av för det va väldigt tänkvärda ord :)
Lämna mer än gärna ett kommentar och fortsätt att ha en underbar dag och ta hand om dig själv och alla andra.
Massa kärlek Sophia
