Djuren på Valborg

 
Ja mina vänner.
Nu är det ju Valborg igen. Och jag skulle vilja uppmärksamma alla om en liten sak :) Nej jag struntar i kungens födelsedag men jag struntar inte i alla djuren.
Om ni ska vara ute och elda.. Glöm då inte att katter, igelkottar med deras bebisar samt andra gnagare kan ligga under allt bråte som är ett drömhem för dom.
Om möjligheten finns så kan ni hjälpas åt och flytta på all ved eller ta en lång pinne och rucka under alla pinnar & plankor och väck alla smådjur. För dom kan va där inne för att dom är rädda och andra har bara inte vaknat ur sitt ide än.
 
Jag vill inte elda upp våra djur iallafall. Och drick inte för mycket alkohol för att jag vet av egen erfarenhet (och idag så dricker jag ca 2ggr/år) att man inte får någonting bra utav det. Man kan hamna hos nån man inte känner, göra bort sig, ringa chefen och säga vad man tycker eller ringa sitt ex och va extra sentimental. Och så ångrar man sig bara dagen efter. Men kan ni sköta er så ta en drink, luta er tillbaka och njut av brasan tillsammans med en kall öl i spöregnet :D
 
Har ni fler idéer om hur vi får bort djuren under allt bråte man eldar i så kom gärna med fler förslag.
 
Massa kärlek Sophia

Ett lyckat besök.

Först och främst vill jag förklara mig hehe.. Varför jag inte har bloggat i helgen är för att duktiga jag glömde lösenordet lika fort som jag hade skapat det ;) Någon som känner igen sig?
 
Jag måste få berätta om min så lyckade helg och start på veckan.
För ca två veckor sen fick jag en inbjudan av Benita som är utbildad hundtränare, till hennes öppna hus som hon höll tillsammans med hundmassören Eva Hall. Hon har ett eget företag som hon kallar Amazing Dog. Och det gör verkligen verkligenhet av sitt namn, det är nu min familj ett levande bevis på.
 
I söndags så va jag, min sambo Simon och lilla Rocky på deras Öppna hus, och det va så himla bra anordnat. Alla anställda va mycket omtänksamma och la märket till alla som kom, och sånt betyder ju så mycket. Ni med djur vet att vi ibland kan bli behandlade allt eftersom vilket djur eller vilken ras på hunden man har. Men här va/är alla lika välkomna.
Vi fick träffa personalen som jobbar tillsammans med Bonita och Eva, personalen från djurambulansen som man fick ställa frågor till och dom visade även upp djurambulansen, som jag faktiskt aldrig har sett tidigare. Vi fick ett smakprov på rallylydnaden som Benita höll i.
Jag tycker att det visade vilken himla bra tränare hon är. Hon visar tydligt, inga sura miner för att man inte kan och jag ser att hennes otroligt vackra hund Luna (se bild) lyder Benita för att hon vill, inte för att Benita skäller och gapar på henne. För det händer nämligen inte.Så hon gjorde det så otroligt bra att jag bara har ros att ge.
 
 
Som dom flesta av er vet så är ju Rocky den största delen av mitt liv. Jag har haft honom sedan han var 7 1/2 vecka gammal (han är nu 9 år) . Jag gör verkligen allt för Rocky. Och jag har märkt att han har haft stora problem med sin rygg och bakben. Och det blev verkligen inte bättre av att han snubblade ner från bilen.
Benita sa att jag kunde prata med Eva Hall, en kvinna som är utbildad hundmassör och som även Benita delar sin lokal med. Rocky är ingen sur hund, tvärtom. Men han kan dock va lite reserverad mot nya människor vilket jag inte tycker är något negativt. Man ska nämligen inte öppna sig för alla. Men han bara älskade Benita och Eva. Man såg på hela honom att han trivdes och att han kände att detta va ärliga hundmänniskor som jobbar och lägger ner sin fritid på hundar.
Eva rekomenderade mig att gå på massage med Rocky så vi bokade en tid på en gång.
Igår va vi på den inbokade tiden hos massören Eva. Och i början va Rocky inte så glad. Men oj så bra det gick. Han fick sitta på vibratorplattan, han fick bra massage och det viktigaste va att Eva lyssnade verkligen på honom. En hund som man lyssnar på säger vad den vill säga. Jag blev så otroligt varm i hjärtat för man såg på Rocky att han verkligen uppskattade all hjälp, att han tyckte det va så skönt. Och jag blev så positivt överraskad. Vi fick sagt till oss att ta det lugnt vilket ALDRIG brukar vara ett problem. Men Rocky skulle pront följa med på kvällspromenaden. Så jag & Simon bestämde oss för att ta bilen till skogen då han älskar skogen och det är det bästa underlaget för honom. Han va som en ny hund, det va fantastiskt att se. Han va så glad, han gick t o m ner för klipporna för att stå i vattnet och dricka. Vi bad han verkligen att ta det lugnt och han låg bredvid oss, men så fort vi ställde oss upp så va han lika fort uppe, och i vanliga fall så brukar det ta en stund att komma upp. Nu måste vi ju ta det extra lugnt så att han inte tror att han är 2 år och kan göra vad som helst, men jag blir så otroligt varm i hela mig när jag ser att han slipper den värsta värken. Och idag är han precis lika glad. Ett mycket lyckat besök. Jag är så himla tacksam för det Benita & Eva har gjort för Rocky och min lilla familj.
 
Det här är något jag tycker att alla hundägare ska göra. Både i förebyggande och helande syfte, för hunden mår så bra efteråt. Och då mår ju du bra.
 
Tack alla som va med och gjorde våran helg superbra. Och tack för alla svar på våra frågor och ett varmt välkomnande från Benita på Amazing Dog och Eva Hall på Tyresö hundmassage. St
 
ora rosor till er.
 
 
Massa kärlek /Sophia&Rocky

Alla kan hjälpa

Min sambo Simon ringde mig imorse och bad mig gå ut på hans facebook sida och kolla på en videodär en äcklig kille sår och slänger gasflaskor och betongbitar å en hundägare och hans två schäfrar. Till en början en mycket hemsk video, men schäfrar är inte så dumma (det vet jag då jag har en schäfermix) så dom två hundarna, varan en va lös springer mot idioten som kastar allt på dom och tar ett fast grpp om hans axel och arm och hinner nog ge honom gott om pisk innan ägaren tar bort hundarna. Och jag kan inte hjälpa att jag tycker det va helt rätt.
Är man en idiot som kastar glas och skräp på våra älskade hundar så får dom fakitkst skylla sig själva.
 
Sen va jag ute och sparkade boll tidigare idag med Rocky och han hade så roligt trots att han va lite trött. Och då kände jag att ajg vill att alla hundar ska ha det så bra som möjligt. Jag har både jobbat på Hundstallet, åt hundar utan hem och på ett Dogpound i Irland ochvarit med i WSPA (world society for the protection of animals) i nio år och skänkt pengar. Idag så kom återigen deras hemska och tyvärr sanna reklam upp igen ang alla djur och hundar som far illa. Så jag gick in på deras sida och uppgraderade från 25kr i månaden till 150kr i månaden.
 
Jag är inte rik, men jag har själv sett vilken förändring dom pengarna kan göra för ett helt hundhem så jag vet att dom pengarna kommer att komma till användning.
Om ni själva ger eller vill ge pengar till WSPA men är lite osäker på vad dom kan göra och vart pengarnma gå så kan man maila deras personal som mer än gärna skriver tillbaka och förklarar vart dina pengar går. Vilket jag tycker är superbra och dom svarar på alla frågor man har.
Jag tror att alla kan hjälpa till genom att finnas och visa sin medkänsla :)
 
 
Som min morfar alltid sa till mig när jag va liten.. "Hundar är också människor"
 
Massa kärlek Sophia
 

Nya tag och en ny blogg

Hej alla mina vänner.
 
Efter att sambo
 
, familj och vänner har sagt att jag ska återuppta min blogg samt att börja skriva en bok så har jag återigen kommit tillbaka.
 
I denna blogg kommer jag att ta upp det mesta. Jag kommer att ta upp mode, inredningstips, massa roligt pyssel, bak- &matlagningstips samt mycket om hundar då jag är utbildad hundtränare. Jag kommer även att skriva mycket om min bakgrund, hur jag gick från att hata mig själv och mitt liv, att va hatar av så många andra och  från att va på botten till att må toppen och älska livet. Jag har verkligen kommit så himla långt. Jag har kommit mycket längre än vad jag trodde att jag kunde göra.
 
Och jag tror att jag kommer kunna hjälpa så många andra genom min blogg.
 
Genom att va sig själv och gå i sina egna spår så kan man komma långt :) Så som sagt, det kommer komma mer och mer med tiden.
 
Jag börjar med att skriva att alla kan ta sig upp.
 
När man känner sig mest ensam på jorden och det känns som att alla pratar om en så är inte livbet roligt. Folk vet inte riktigt vad dom kan orsaka med bara ett ord eller en kommentar. Jag an berätta om en liten sak bara, en "liten" sak som har förföljt mig i många.. många år.
När jag va 15 år så satt jag (och många av mina sk vänner) och åt på en resturang. Jag satt i mitten av ett bord med ca 20 personer och jag va ganska så mullig för min ålder och då sa en av killarna att mina överarmar va bland det största och äckligaste han hade sett, att jag va som en tomtemor som bara stod och rörde om i gröten hela dagarna. Och alla, verkligen alla skrattade och tittade på mig. Jag har aldrig känt mig så sjukt liten, kände mig så otroligt utanför och uttittad. Varför sa ingen av mina vänner nåt? Det vet faktiskt inte jag, men jag kan tänka mig att dom hade så dåligt självförtroende att dom inte kunde stå bakom sina vänner.
 
Jag sitter inte idag och är ledsen för att jag blev mobbad och illa behandlad i min tonår, snarare tvärtom. Jag får väldigt ofta höra att jag är otroligt snäll, omtänksam och en bra lyssnare idag. Jag hjälper många människor samt djur. Jag kan hjälpa andra som har det jobbigt då jag kan relatera till mitt eget liv som idag är ett minne, men ett stark sådant.
 
Idag lever jag tillsammans med min sambo och bästa vän Simon och min älskade hund Rocky som är nio år gammal.
Jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag. Jag har lyckats gå ner 32 kg genom att äta rätt och motionera. Jag har haft Simon som ett stort stöd. Han älskade mig innan jag blev smalare med långt hår och finare kläder. Han såg mig innan jag mådde bra. Han fanns och lämnade mig aldrig. Det är därför vi har en sån otroligt bra relation idag. För vi byggde upp en otroligt stark och fin vänskap innan vi blev tillsammans. Jag kommer även att berätta om allt det också i min blogg :)
 
Och ni ska veta att för ca ett år sedan så skickade jag ett mail till den killen (pojken) som fällde elaka kommentarer till mig som yngre. Jag skrev att så många år efter så svider den kommentaren, men att jag nu skiter i den fullkomligt. För jag har en som älskar mina överarmar... Oavsett om dom är stora eller små. Han hade fått en dotter bara två månader innan och jag skrev att jag hoppades att han skulle slippa få trösta sin dotter och få höra saker som hon kan bli kallad för i framtiden. Jag tror han förstod vad jag menade för jag va vänlig i mailet men bestämd.
 
Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa min blogg för jag kommer att fortsätta skriva om allt roligt, tråkigt och tokigt jag gör :)
 
"If you feel beautiful from the inside, you feel beautiful on the outside"
 
Massa kärlek /Sophia

RSS 2.0