Nya tag och en ny blogg
Hej alla mina vänner.
Efter att sambo
, familj och vänner har sagt att jag ska återuppta min blogg samt att börja skriva en bok så har jag återigen kommit tillbaka.
I denna blogg kommer jag att ta upp det mesta. Jag kommer att ta upp mode, inredningstips, massa roligt pyssel, bak- &matlagningstips samt mycket om hundar då jag är utbildad hundtränare. Jag kommer även att skriva mycket om min bakgrund, hur jag gick från att hata mig själv och mitt liv, att va hatar av så många andra och från att va på botten till att må toppen och älska livet. Jag har verkligen kommit så himla långt. Jag har kommit mycket längre än vad jag trodde att jag kunde göra.
Och jag tror att jag kommer kunna hjälpa så många andra genom min blogg.
Genom att va sig själv och gå i sina egna spår så kan man komma långt :) Så som sagt, det kommer komma mer och mer med tiden.
Jag börjar med att skriva att alla kan ta sig upp.
När man känner sig mest ensam på jorden och det känns som att alla pratar om en så är inte livbet roligt. Folk vet inte riktigt vad dom kan orsaka med bara ett ord eller en kommentar. Jag an berätta om en liten sak bara, en "liten" sak som har förföljt mig i många.. många år.
När jag va 15 år så satt jag (och många av mina sk vänner) och åt på en resturang. Jag satt i mitten av ett bord med ca 20 personer och jag va ganska så mullig för min ålder och då sa en av killarna att mina överarmar va bland det största och äckligaste han hade sett, att jag va som en tomtemor som bara stod och rörde om i gröten hela dagarna. Och alla, verkligen alla skrattade och tittade på mig. Jag har aldrig känt mig så sjukt liten, kände mig så otroligt utanför och uttittad. Varför sa ingen av mina vänner nåt? Det vet faktiskt inte jag, men jag kan tänka mig att dom hade så dåligt självförtroende att dom inte kunde stå bakom sina vänner.
Jag sitter inte idag och är ledsen för att jag blev mobbad och illa behandlad i min tonår, snarare tvärtom. Jag får väldigt ofta höra att jag är otroligt snäll, omtänksam och en bra lyssnare idag. Jag hjälper många människor samt djur. Jag kan hjälpa andra som har det jobbigt då jag kan relatera till mitt eget liv som idag är ett minne, men ett stark sådant.
Idag lever jag tillsammans med min sambo och bästa vän Simon och min älskade hund Rocky som är nio år gammal.
Jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag. Jag har lyckats gå ner 32 kg genom att äta rätt och motionera. Jag har haft Simon som ett stort stöd. Han älskade mig innan jag blev smalare med långt hår och finare kläder. Han såg mig innan jag mådde bra. Han fanns och lämnade mig aldrig. Det är därför vi har en sån otroligt bra relation idag. För vi byggde upp en otroligt stark och fin vänskap innan vi blev tillsammans. Jag kommer även att berätta om allt det också i min blogg :)
Och ni ska veta att för ca ett år sedan så skickade jag ett mail till den killen (pojken) som fällde elaka kommentarer till mig som yngre. Jag skrev att så många år efter så svider den kommentaren, men att jag nu skiter i den fullkomligt. För jag har en som älskar mina överarmar... Oavsett om dom är stora eller små. Han hade fått en dotter bara två månader innan och jag skrev att jag hoppades att han skulle slippa få trösta sin dotter och få höra saker som hon kan bli kallad för i framtiden. Jag tror han förstod vad jag menade för jag va vänlig i mailet men bestämd.
Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa min blogg för jag kommer att fortsätta skriva om allt roligt, tråkigt och tokigt jag gör :)
"If you feel beautiful from the inside, you feel beautiful on the outside"
Massa kärlek /Sophia
Kommentarer
Trackback
